Följ med på en fotoresa till den vilda ryska björnen

Flyg från Arlanda, sitt i gömsle kl 17.00 samma kväll

Mötet med en stor vild björn lämnar ingen oberörd. Vi sitter i ett gömsle, och björnarna kommer väldigt nära. Området ligger 1 km från ryska gränsen.

 

Mötet med min första vilda björn.

 

Jag reser för första gången med några naturfotografer till östra Finland. Vi kliver ombord på flyget till Helsingfors, och vidare till Uleåborg. Där väntar en resa på 25 mil till den Ryska gränsen. När vi kommer fram 16.00 kollar vi att allt är med i fotoväskorna för snart bär det av till skogs. Hallå, nu är det middag! Värden hälsar oss välkomna och berättar om upplägget, sen är det bara att hugga in på buffen.

Efter maten träffar vi guiden Sabrina som berättar om säkerheten, och hur man rör sig tyst, att snabbt få fast kameror, lägga upp tillbehör så de inte ramlar och skrämmer djuren. Vi skall vara så tysta som möjligt. Om man tappar en termos eller klappar i händerna, så springer djuren iväg. Våra dofter leds ut i ett långt rör ovanför taket, men starka parfymer lämnar vi hemma. Jag är nog lite spänd på vad som skall hända, men flera av de andra har ju varit med förr, så farligt kan det ju inte vara. Jaha, avmarsch. Vi går ca 700 meter i tät skog, och kommer fram till den lilla myren där gömslena finns. Sabrina följer oss till gömslet, och jag tycker mig se björn överallt. Finns de här nu? Hör de oss? Jag ser björnspår bredvid spångarna som vi går på.

Jag har både kamera och filmkamera, så det är en del att släpa på. Innan jag går in i gömslet sätter jag fast miken till filmkameran utanför och drar in sladden genom en av tygstrutarna, så att filmljudet blir bra.

 "See yuo tomorrow at seven" säger Sabrina och följer de andra till sina gömslen.Vi får absolut inte gå ut på natten. En skrämd björn är inget att leka med...

Inne i gömslet finns en toa hink med lock som fungerar utmärkt. Där finns även 2 britsar för att kunna sova några timmar när det ändå är för mörkt att fota. Det är viktigt att sova när man kan, för det blir långa nätter annars. Vi sover några timmar på dagen med.

En ryggsäck med kaffe, mackor, vatten och godis finns redan i gömslet när vi kommer dit.

Det är bra att provta en bild då och då för att vara säker på att allt fungerar, för ljuset förändras hela tiden, och när björnen kommer vill man vara beredd. Jaha, nu sitter man alltså här i vildmarken och väntar på Björn!!!

Redan efter en kvart ser vi en järv komma hoppande ca 15 meter bort på andra sidan tjärnen. Den har ett lustigt sätt att förflytta sig, hoppar hit och dit, vädrar en sekund och hoppar vidare. Det är svårt att hinna med och få skarpa bilder. Man måste skruva upp ISO-talet, för att få korta slutartider. Järven hoppar förbi helt ljudlöst.

En halvtimme senare kommer min första björn. Pulsen stiger, jag sitter med hörlurar med filmkameran och hör honom klafsa fram i myren. Det är den stora svarta hannen med lång nos som vädrar och lunkar omkring. Jag börjar att filma men har svårt att hålla still, det är för häftigt.

Zoomar in och ser honom i ögonen. Han tittar rakt på mig! Han står lugnt och vädrar, men jag är allt annat än lugn. Det är magiskt att sitta och titta på en stor björn bara 10 meter bort. Detta är hans liv och vardag, och jag får se på.

Vi är 2 st. i varje gömsle och viskar till varandra om erfarenheter från liknande resor. Det känns tryggt att ha någon med. Plötsligt hör jag hur det klafsar igen. Var, var? Vi spanar och ser en brun björnhanne komma lufsande. Låter filmkameran gå, och fotar samtidigt. Korparna har koll på vad som händer. Dom är bra vakter. Det skymmer rejält och stora svarta björnen kommer runt vårt gömsle på 5 m avstånd, går förbi vår dörr, fortsätter framför oss och lufsar klafsande runt tjärnen. Det är häftigt med stora björnen så nära, jag hör honom andas, gräset rassla. En fantastisk upplevelse. Sen blir det för mörkt att fota så vi lägger oss att sova några timmar.

Klockan 03 vibrerar telefonen för väckning, och vi ser järven i mörkret. Det är för mörkt att fota men vi njuter av upplevelsen.

Sabrina knackar på kl. 07 och vi går tillbaks till Lodgen. Jag ser färska björnspår precis utanför dörren. Lite läbbigt! Är han kvar? Uppe på rummet laddar jag batterierna, och går ner för frukost för lite snack om natten. Det känns lite overkligt att ha sett björn så nära. Efter frukost, blir det bastu och sen att föra över allt till hårddisken. Kan inte låta bli att titta på alla bilder och filmer. Wow vilken skärpa och vilka filmklipp. Jag hyrde en HD kamera, och kvalitén kan man inte klaga på. Men det är kanske lite Björnfrossa-skakigt! Måste tänka på att hålla still mer, första björnen var bara skakiga närbilder... Sedan sover vi en stund mitt på dagen. 3 timmar per dygn är på tok för lite, men det är ju så kul att titta och uppleva allt igen.

Klockan 13.00 träffas vi i samlingsrummet och diskuterar våra bilder och upplevelser. Vi har med oss datorerna så vi direkt i Lightroom kan beskära på olika sätt för att få fram helt andra berättelser och bildspråk. Dra i nivåer, kontrast och klarhet framhäver olika delar. Alla inställningar finns ju kvar så vi kan se ISO- tal, slutartider och bländare på varje bild. Förut skulle jag aldrig dra upp ISO till 5000, men det är inga problem. De kortare slutartiderna ger skarpa kort även om djuren rör sig i skymningen. Mycket lärorika samtal. Nästa natt provar jag helt andra inställningar. Att ställa in fokus på "all servo" gör att focus följer djuret och man kan ta fler snabba bilder i rad. Så litet bländartal som möjligt för att få bakgrunden oskarp. Efter workshopen, blir det lite vila, kolla utrustning, provfota så att allt fungerar, formatera minneskorten...

Middag kl 16.00, sen ut i skogen igen. Hans och jag byter gömsle för att få andra vinklar. Denna natt filmar jag mer. Fångar en fin sekvens med björn som går på anda sidan med rävhonan bakom. Hon och björnen går åt samma håll med ca 5 meter från varandra, helt oberörda. Det var inte jag. Det var så vackert, närmare de vilda djuren än så här går inte att komma. Sen kommer stora svarta björnhannen igen. Nu är det riktigt mörkt, men filmkameran klarar det skapligt. Han kommer närmare och närmare, och är snart bara någon meter från vår dörr. Huvaligen! Han glor mig i ögonen, vänder till vänster och lägger sig ner och knaprar på ett älg ben. Läskiga ljud när han gnager på höftkulan... Där ligger han i 3 minuter, jag vågar knappt andas. Jag tittar fascinerad på de kraftiga käkarna.

Tredje natten provar Johnny och jag gömslet som ligger längst bort skogen. Jouko följer oss dit och berättar var björnen och järven brukar komma. Vänta gärna lite så djuren känner sig trygga, sen kan ni börja fota, säger han.

Den stora svarta kommer fram från skogen. Han böjer sig ner och jag ser den jättebreda ryggen. Han ser groteskt stor ut, ser mig rakt i ögonen, vädrar, och går sen sakta iväg. Jösses vilka bilder.  

En annan episod från natten: En järvunge kommer tillbaks, snusar och kollar, hoppar bort till en tuva och lyssnar länge. Då kommer 2 st ungar till och börjar leka framför oss. 8 minuter sitter vi bara och njuter. Jag sitter med lurarna som vanligt och lyssnar på deras smågnabbande när en plötsligt vrålar och skriker och läxar upp den andra rejält. Jäla vad rädd jag blev. Det lät som om de var inne i gömslet...

Skogs gömslet var en höjdare, djuren var 4-5 meter ifrån oss hela tiden.

Natten avslutades med att rävhonan kom förbi. Hon var väldigt skygg och sprang iväg när vi började fota. Jag fick några bra bilder i alla fall.

Att få uppleva alla dessa vackra djur i en orörd natur är en ynnest. Vi bör nog alla tänka mer på miljön för att bevara den för framtiden. Djuren har lika stor rätt till den som vi människor.

Vid pennan: Roland Ulfeld Naturfotograf

Foto från skogsgömslet. Här är björnen 5 meter från mig.

Är du intresserad att resa med?

 

Kontakta Rovdjursland här: