Närkontakt

Senare kommer flera björnar förbi precis bredvid gömslet.

Den sista vädrar, tittar på gömslet och går åt vårt håll. Han kommer rakt mot oss, och stannar en meter från gluggarna. Han ställer sig upp lägger fram-ramarna på taket, nosar på miken som jag satt utanför, och kikar in genom springan. Fy fan vad spännande. Magnus är orolig för att björnen skall bita sönder bländskyddet på sin nya 300 glugg. Vi hör honom andas 30 cm från våra ansikten. Ser ett enormt huvud, med öronen rakt upp. Vi sitter blickstilla och vågar inte röra oss. Skall vi ge oss till känna, eller? Vi håller andan och plötsligt rycker han till och skjuter ifrån sig från taket. Kände han doften av människa? Måtte gömslet hålla tänker vi.

Han lufsar sakta vidare och vi börjar andas igen... Vi vet ju att det inte är någon fara, björnar är väldigt skygga för människor. Hade vi lugnt pratat med den, hade den sprungit iväg. Vi har fått en otrolig naturupplevelse som vi sent skall glömma...

Min socka som jag har på miken som vindbrusskydd, har björnsaliv på sig.!! Vilken leverans...

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln